Skrivet av Nils Dahl den 29 Aug 2014

Svenska skolan går baklänges

Jag kom inte bara fel i skolan själv utan jävligt fel. Hade jag inte haft så lätt för mig att lära vart hade jag hamnat då i samhället? Sen jag hoppade av KTH dit jag hamnade efter 12 år av full ångest så började min resa av att hitta rätt. Dom hade mätt mig på alla ledder och hela tiden jämfört mig med andra och jag hade konstant ifrågasatt varför jag skulle lära mig saker i skolan som jag inte trodde jag ville veta, än mindre ha användning för.

Sen började jag som en vilsen själ att leta efter mig själv. På alla plan inte bara utbildnings- och yrkesmässigt utan också själsligt. Fortfarande vid 35 års ålder (idag är jag 49 år) så hade jag ångest över alla konflikter jag haft i skolan, jag drömde mardrömmar om min skolkning och drömde mardrömmar om människor som skällde på mig… ja fortfarande vid 35 års ålder. Och då ser jag mig ändå som ett maskrosbarn eller indigobarn med mycket drivkraft. Jag använde mycket min ilska för att hävda min rätt, nu förstår jag varför och nu har ilskan lagt sig.

Idag driver jag framgångsrikt några egna företag och har hittat mig själv jag har den utbildning jag behöver för det jag gör men så gott som allt har jag lärt mig efter skolan. Utöver detta arbetar jag dagligen med frågor kring barn och ungdomar dels genom Stiftelsen Jiddra Inte men jag debatterar också friskt just skolfrågor. Jag har skrivit koncept och affärsplaner om en skola ”Med glädje som drivkraft” och försöker få ihop något nytt trots att läroplanen, som visserligen blivit bättre men ändå, begränsar det rätta sätta att lära.

Jag blir glad när människor inser värdena av att finna glädje och kärlek i det man gör och jag blir glad av just denna artikel/blogginlägg när människor sätter ner foten. Jag blir vansinnig av alla inkompetenta förslag som kommer från Jan Björklund men tyvärr är det inte många politiker alls som har så stora insikter. Bara sossarnas förslag om obligatorisk sommarskola för de som inte når målen kommer ju bli som ett straff för de som är ämnade för annat i livet än att korvstoppas med skit som man inte behöver. Varför skall dom stigmatiseras och ha ångest resten av livet. Min ångest och mina mardrömmar började ge vika vid 35 års ålder och minnet av hur dåligt jag mådde av alla skolsituationer efter jag slutat och faktiskt den ångest jag kunde känna av skolbyggnader även som vuxen den sitter starkt i mitt minne.

Nu är jag fri äntligen… efter många år av personlig utveckling, efter många år av andligt arbete och efter att ha gett mig själv kärleken inifrån och ut kan jag fritt älska andra människor men samtidigt betrakta den enorma inkompetensen som skolorna byggs på och som varje dag skadar våra barn och ungdomar så att vi som har insikt konstant måste arbeta med att lappa ihop våra ungdomar.

En stolt ordförande i Stiftelsen Jiddra Inte
Nils Dahl

Meny
×
Meny