Hej vem är jag som sedan 2013 engagerat mig i Stiftelsen och Föreningen Jiddra Inte och som nu titulerar mig som VD? Mitt motto är med glädje som drivkraft vilket genomsyrar allt det jag gör. De som engagerar sig i mina projekt skall må bra och om dom inte gör det så är det en källa till att något måste förändras. Man pekar inte med hela handen utan motiverar och inspirerar samt utgår från varje individs lust att göra det dom gör. Arbetstider är sekundärt, det är alltid resultatet producerat i glädje som är måttet på en framgångsrik organisation.

Jag har tre barn varav två äldre på väg ut i livet och den sista yngre som nog mest funderar på vad han vill göra idag eller imorgon. Bilden här på mig är från Nerja i Spanien ett land där halva min släkt kommer ifrån. Min pappa är uppvuxen i Tanger i Marocko och är en salig blandning av svenskt, spanskt, norskt och italiensk, min mamma är smålänning. Av mina föräldrar har jag fått sunda värderingar och mycket kärlek. Dom har också varit noga med att förmedla vikten av alla människors lika värda, att vara ärlig och att alltid göra rätt för sig. Skolan är en fråga jag brinner för och den är källan till något som måste förändras radikalt och få politikers förslag är moderna utan ursprunget i en gammal och förlegad syn på människor. Skolan gav mig mardrömmar från 7 års ålder och upp till en bra bit in som vuxen då mina första barns skolgång också fick mig att sova dåligt. Tyvärr har förvånansvärt lite hänt med skolan idag även om jag ofta också träffar goda exempel på pedagoger som strider för en förändring trots en läroplan som är allt annat än bra.

Jag kallar mig själv för marknadsekonom och affärsutvecklare. Men som egen företagare sedan 1986 med it-bolag i både Sverige och USA samt utveckling i Indien, Ukraina och Spanien så är min kompetens väldigt entreprenörslik – jag ser till att skutan tar sig dit den ska och det jag inte kan, eller kan köpa in, det lär jag mig själv.

Jag brinner starkt för frågor kring människors utanförskap i samhället och vill motverka alla typer av krafter som vill frysa ut, straffa eller exkludera människor från den svenska tryggheten. Ett bättre samhälle får man inte genom straff utan genom att vårda och hjälpa även om man ibland måste skydda samhället från destruktiva individer som själva fallit offer i sin uppväxt och utvecklat ett beteende som skadar andra. Jag brukar säga att livet går ut på att bryta onda cirklar och att istället bygga upp goda. Valet att engagera mig i Stiftelsen Jiddra Inte kändes självklar eftersom stiftelsen står för att hjälpa de som ligger längst ifrån tryggheten och står för att motverka rasism, drogkulturen samt kriminalitet och alla dess orsaker. Jag är för öppna gränser i hela världen men förstår samtidigt att visionen om ett helt öppet samhälle kanske bara är en dröm och inte ett realistiskt mål. Patrik som grundade Stiftelsen 2010 känner jag sedan han i mitten av 90-talet, han tog då kontakt med mig i sam<band med ett socialt projekt då han precis själv tagit sig ur en destruktiv och kriminell miljö. Han besökte mig på mitt dåvarande kontor i Upplands Väsby för att få hjälp vidare i livet efter att kommit ur sitt drogberoende. Efter det har jag nära fått se vilken enorm strid han fått ta sig igenom på alla plan och idag är han min allra bästa vän.

Jag är mycket autodidakt eftersom man som entreprenör inte alltid kan köpa in den kompetens som man behöver. Förutom en kortare session på KTH och en session på IHM Business School, dock utan examen från någon, så har jag fördjupat mig mycket i ekonomi, marknadsföring, finansieringsprocesser (även internationellt) men också inom it, coachning och projektledning. Inom it-området är UX och design ett specialområde som jag mellan åren 1992-2008 var djupt involverad i både genom programmering i HTML men också genom design av användarmiljöer. Numera jobbar jag på en högre utvecklingsnivå samt fokuserar mer på management, sälj och projektledning förutom mitt engagemang i min snart helt digitala redovisningsbyrå.

Förutom att jag genom Stiftelsen Jiddra Inte, med kringorganisationer, är djupt involverad i sociala projekt utvecklar jag en plattform för papperslös redovisning som innefattar mobilapp och onlineapplikation för intranät, projekthantering, digitalt arkiv och ekonomifunktioner som är integrerade med affärssystem bland annat Fortnox. Redovisningsbyrån som är papperslös driver jag med fokus på ideella organisationer, sociala projekt och även olika sociala entreprenörer och startups.

Som entreprenör har jag under en tid drabbats hårt ekonomiskt, i flera turer i privata och ett publikt bolag. Jag har den hårda vägen lärt mig att inte vara så godtrogen. Detta har fått mig att utstå både vräkning och kronofogden och jag lider fortfarande tyvärr av sviterna efter en konkurs, där jag utsattes för brott, stöld av teknologi samt försök till “hostile take over” både i USA och i Sverige. Som sviten av följderna fick jag betalningsanmärkningar som andra orsakat som än idag ligger kvar eftersom att jag valt att hjälpa andra inte slava för återbetalning till ett sjukt finansiellt system. Idag tar jag tacksamt emot denna erfarenheten eftersom detta hjälper mig i insikter och förståelse för de människor jag nu hjälper.

Jag har alltid varit engagerad politiskt men efter en kortare session, som engagerad i MUF när jag gick i skolan, har jag inte sett den politiska världen som något för mig. Jag ser mig idag som socialliberal, många ser mig nog som mer åt vänster men egentligen ligger det närmare för mig att inte rösta alls. Politiken innehåller för mycket av halvsanningar, friserade sanningar och rena lögner, ingen verkar sant intresserad av att diskutera och komma överens. Debatter handlar mer om att redan ha sin åsikt klar och vinna än att verkligen ifrågasätta det som sägs och även att sunt ifrågasätta sig själv. När någon vill ha ett konkret svar på en konkret fråga så glider politikerna undan med inarbetade, svävande svar eller med att dom inte kan kommentera enskilda fall. Något som jag tycker känns respektlöst mot den som frågar. När jag väl röstat har jag legat i mitten, i yngre år oftast borgerligt, som exempelvis centerpartiet men på senare tid har jag antingen avstått från att lägga någon röst även om miljöpartiet eller socialdemokraterna fått någon enstaka röst som en protest mot sittande regering eller som sist som protest mot galna nationalistiska strömmar. Jag valde vid ett tillfälle också att rösta på partiet Enhet då frågan om en plattform för alla människors trygghet kändes som det viktigaste och medborgarlön är något jag tror på i ett modernt samhälle där allas trygghet borde vara självklart i ett rikt land som Sverige.